Så har jag då öppnat min första förpackning med Häagen-Dazs crème brûlée-glass. Förpackningen kommer med en liten plastsked så att man kan äta den direkt och det behövs bara ett par minuters tining för att den ska bli mjuk och krämig.
Hur var då första skeden? Ja, själva glassen var det inget fel på och det karamelliserade sockret gav den trevliga knastriga konsistens som man förknippar med crème brûlée. Dock har sockret en lite otrevlig bränd smak som tyvärr förtar en hel del av upplevelsen.
Vad hände med kolasåsen då? Jo, den låg tyvärr inte i mitten av glassen utan först i botten. Sista skeden innehåller därför knappt någon glass alls utan bara kolasås. Visst ligger kolasåsen under sockret i en riktig crème brûlée men i en glass vill man ju att smakerna blandas. Nu blev eftersmaken tyvärr inte glass utan söt kolasås med bränt socker.
Finns det då något hopp för giftermålet mellan glass och crème brûlée? Möjligen om den brända smaken kan tonas ned och kolasåsen placeras högre upp i glassen, helst på toppen. Som det nu är så är tyvärr dessa båda goda efterrätter bäst var för sig.
