Så har jag då öppnat min första förpackning med Häagen-Dazs crème brûlée-glass. Förpackningen kommer med en liten plastsked så att man kan äta den direkt och det behövs bara ett par minuters tining för att den ska bli mjuk och krämig.

Hur var då första skeden? Ja, själva glassen var det inget fel på och det karamelliserade sockret gav den trevliga knastriga konsistens som man förknippar med crème brûlée. Dock har sockret en lite otrevlig bränd smak som tyvärr förtar en hel del av upplevelsen.

Vad hände med kolasåsen då? Jo, den låg tyvärr inte i mitten av glassen utan först i botten. Sista skeden innehåller därför knappt någon glass alls utan bara kolasås. Visst ligger kolasåsen under sockret i en riktig crème brûlée men i en glass vill man ju att smakerna blandas. Nu blev eftersmaken tyvärr inte glass utan söt kolasås med bränt socker.

Finns det då något hopp för giftermålet mellan glass och crème brûlée? Möjligen om den brända smaken kan tonas ned och kolasåsen placeras högre upp i glassen, helst på toppen. Som det nu är så är tyvärr dessa båda goda efterrätter bäst var för sig.

Att glass är gott är de flesta överens om men om vad som är bra glass råder det skilda meningar om. Vissa nöjer sig med billig glass (t ex Big Pack), för andra är inte själva glassen utan smaktillsatserna viktigast (t ex Ben & Jerry's) medan sådana som jag föredrar så äkta glassmak som möjligt (t ex hemgjord glass).

Häagen-Dazs brukar ligga mellan de två senare med högkvalitativ glass med spännande smaker. Jag har fortfarande goda minnen från min första Häagen-Dazs, en glass med cheesecake-smak på ett Häagen-Dazs-kafé i London så förväntningarna är därmed höga.

Ingredienslistan ser OK ut med grädde, mjölk och ägg samt förhållandevis få tillsatser. Brûléesmaken utgörs dels av bitar av karamelliserat socker och dels av kolasås. Priset, ca 15 kr för en dl, kan tyckas högt men är i nivå med vad glasskaféer med egentillverkad glass tar. Återstår att se om Häagen-Dazs kan leva upp till detta...